Journalistik

Hur tänkte de nu?

För någon månad sedan valde Expressen och Aftonbladet att namnge SVT-profilen Ola Lindholm som var misstänkt för narkotikabrott. I dag ser jag i Expressen och Aftonbladet att en “riksbekant radioprofil från Sveriges Radio” är åtalad för att ha våldtagit ett barn. Det är vanskligt att värdera olika brott mot varandra men i mina ögon är det i alltid värre att våldta ett barn än att bruka narkotika.

Ändå har Expressen och Aftonbladet valt att inte namnge den åtalade den här gången. Var finns logiken?

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , , , .

Om sport-”journalistiken”

Landslagsspelaren Oscar Wendt ska flytta från klubben FC Köpenhamn till Borussia Mönchengladbach i Tyskland. Det är inte så konstigt men en snabb titt på Expressens artikel visar hur kass sportjournalistiken kan vara ibland.

 

Det är inte så konstigt för fotbollsspelare byter ju som bekant klubb då och då men om man scrollar ner lite kommer man till följande:

 

Först var han på väg till Lissabon. Sedan till Feyernoord. Sedan till Köln. Men så hamnade han alltså i Mönchengladbach.

Det vore trevligt om sportjournalistiken kunde rapportera om mer än vem som vann vad och massa rykten. Med tanke på hur viktig idrotten är i ett socialt sammanhang och hur mycket pengar det finns där så borde det finnas en hel del att gräva i.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , .

Re-write på en re-write

När jag gick på journalisthögskolan fick vi lära oss hur användbart det är att rerajta (ett verb på uttrycket re-write). Det går ut på att man kollar utländska tidningars hemsidor för att hitta nyheter och så gör man en egen grej av något man hittar. Egen grej kanske är att överdriva, oftast handlar det om att översätta till svenska. Det är ett snabbt och enkelt sätt att se till att tidningens hemsida uppdateras ofta eller att fylla ut lite yta i papperstidningen.

Som många andra idealistiska blivande journalister förvånades jag och mina klasskamrater detta av två skäl:

  1. Det rör sig om en stöld på en annan journalists arbete.
  2. Om det är något fel i den ursprungliga artikeln för man vidare felet.

Jo, det höll lärarna med om men “så gör alla”, det hade lärarna rätt i men det går inte desto mindre att diskutera det lämpliga i det.

Sarah Palin kandiderar

Några svenska medier rapporterar att Sarah Palin förmodligen kommer att kandidera i republikanernas primärval. Det rör sig bland annat om Aftonbladet, Blekinge Läns Tidning, Dagens Nyheter och Dagen (ej på nätet). Tidningarna nämner att Sarah Palin har planerat en bussturné och köpt ett hus i Arizona där hon enligt spekulationerna ska ha sitt kampanjhögkvarter då hemstaten Alaska ligger för långt bort.

Jag misstänker att informationen från början kommer från den här artikeln i New York Times för allt som de svenska tidningarna nämner finns i den artikeln.

Nu har det dock skruvats ett varv till för Expressen har gjort en re-write på en re-write (se bilden till höger). Expressen hänvisar till Aftonbladet som hänvisar till Sûddeutsche Zeitung. Det är bara att hoppas att ingen länk i kedjan missuppfattade något.

I dag lyfter jag på hatten…

… för Svenska Dagbladet som har en reporter på plats och skriver om samma sak på ett bra sätt.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om ,

Systemskiftet vid namnpubliceringar

Expressen var mycket snabba med att publicera namnet på Ola Lindholm när han misstänktes för narkotikabrott. Punkt 7 i Spelregler för press, radio och TV lyder:

“Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”

När Expressen namngav Lindholm fanns det inte ett uppenbart allmänintresse som övervägde den publicitetsskada Lindholm kunde lida om det skulle visa sig att han är oskyldig till brottet. Det faktum att han nu har blivit åtalad säger ingenting och det finns två skäl för det:

  1. Expressen visste inte att han skulle bli åtalad när de namngav Lindholm. De vet för övrigt fortfarande inte om han kommer att bli fälld för brottet.
  2. Att bli åtalad är inte att bli fälld. Ett åtal bygger på vad en person, åklagaren, tror i skuldfrågan och det ska inte på långa vägar ses som en sanning. Det är ingen slump att vi har domstolar och ett system med överklaganden.

Detta är något som aldrig skulle ha skett på 80-talet. Kom ihåg att svenska medier inte ens publicerade Christer Petterssons namn innan han blev fälld i tingsrätten. Här publicerar Expressen Lindholms namn för ett betydligt mindre allvarligt brott innan hans ens är åtalad.

Det är ett systemskifte.

Och så en lite lustig detalj…

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har inte koll på “Spelregler för press, radio och TV” för på sin blogg skriver han att de heter “Etiska spelregler för press, tv och radio”. Det heter de inte alls.

Staffan Dopping, Mårten Schultz och Mary X Jensen skriver mer.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , , , .

Frågorna blir bara fler

Sven Otto Littorin har avgått av personliga skäl. Detta vet vi:

  • Aftonbladet säger sig ha graverande uppgifter om Littorin som de inte tänker publicera i och med att “han inte längre en offentlig person“.
  • Littorin har gjort sig oanträffbar och han svarade inte på några frågor på presskonferensen där han meddelade sin avgång.
  • Det har uppstått en omfattande diskussion om hur media behandlar politiker, en diskussion där medierna inte kommer särskilt väl ut. Många medier ägnar sig därför nu åt någon form av krishantering och hävdar att de inte har kontaktat Littorins barn som han påstår. Expressens Thomas Mattsson går så långt att han meddelar att Statsrådsberedningen hävdar att Expressen inte har kontaktat Littorins barn.
  • Moderaten Kristina Axén Olin gick till Littorins försvar i P1:s Studio Ett där hon sa att redaktionen hade ringt till hennes barn då hon själv inte svarade i telefon. P1 kommenterade inte detta.

Alla som har varit i politiken vet att det är en mycket cynisk värld. Det handlar till stor del om att “komma väl ut” i offentligheten så att man vinner nästa val. Det är fel att prata om affärsidéer i politik men i brist på bättre ord kan man säga att politikens affärsidé är att vinna val.

Den uppenbara frågan är därför, vilka är det som krishanterar just nu och varför?

Aftonbladet…

… gör det genom att hävda att de inte har publicerat namn eller bilder på Littorins barn. Lena Mellin skriver att “På Aftonbladet har vi en mycket strikt policy när det gäller omyndiga. Deras föräldrar måste ge sitt godkännande. Vi intervjuar varken Littorins eller andra pappors barn utan att minst en förälder gett grönt ljus.

FRÅGA 1: Det är en sak att låta bli att genomföra en intervju men det finns ingen definition på vad en intervju är. Det är så många som oberoende av varandra har vittnat om att deras barn har kontaktats av media och det verkar osannolikt att alla dessa ljuger. Lena Mellin förnekar inte att Aftonbladet har kontaktat Littorins barn.

… Aftonbladet kommer inte att publicera uppgifterna om Littorin i och med att han nu har avgått. Vi kommer därmed inte att få reda på vad det är Aftonbladet har på Littorin.

FRÅGA 2: Är Aftonbladets uppgifter om Littorin verkligen så allvarliga att de kan motivera pressen de har satt på honom och kanske också hans barn?

FRÅGA 3: Aftonbladet hade inte samma princip när det gällde Lars Danielsson som avgick på grund av regeringens hantering av tsunamin. Varför ha en annan princip när det gäller Littorin?

Aftonbladet skriver att “Aftonbladet konfronterade Sven Otto Littorin med uppgifter om ett brott han pekats ut för. I 16 timmar vägrade han att svara på våra frågor – sen avgick han … För några veckor sedan kontaktades Aftonbladet av en person som hade uppgifter om ett brott arbetsmarknadsministern påstods ha begått … Aftonbladet har undersökt anklagelserna och dragit slutsatsen att uppgifterna är trovärdiga. Vi har bland annat tillgång till personens dator där uppgifter om ministern finns sparade.

FRÅGA 4: Om skäl talar för att en minister har begått brott, hur kan det inte ligga i allmänhetens intresse att få reda på det bara för att ministern avgår innan tidningen hinner publicera?

Sven Otto Littorin…

… vet naturligtvis om han har begått ett brott eller inte. Aftonbladet säger sa ha konfronterat honom med uppgifter om påstådd brottslighet, uppgifter som vi inte kan verifiera. Om det ligger något i påståendet är det inte alls konstigt att Littorin väljer att avgå innan publiceringen sker. Han blir då en mycket mindre belastning för regeringen vilket är av yttersta vikt drygt två månader före ett val.

Signerat Kjellberg, Jan Andersson, Jinge, Ingemar E.L. Göransson, Claes Krantz, Ola Möller, Magnus Fridholm och Stefan Olsson skriver mer.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , ,

Självklart ska hon vara sommarpratare

Sveriges Radio har presenterat årets sommarpratare och Annika Östberg är en av de utvalda. Något som har ifrågasatts med motiveringen att det är fel att ge en polismördare utrymmet och äran som det innebär att vara sommarpratare.

Jag tycker att Sveriges Radio har gjort ett utmärkt val i Annika Östberg. Hon är intressant för det finns vad jag vet ingen nu levande svensk som har suttit inlåst så länge i ett utländskt fängelse. Jag har läst och sett intervjuer med henne och kan konstatera att hon är en mycket verbal och intelligent berättare. Det är naturligt att en publicist som Sveriges Radio tar hänsyn till sådant när de väljer ut sommarpratare.

Så till sakfrågan, är det lämpligt att upplåta sändningstid till Annika Östberg trots det hon har gjort sig skyldig till? Jag menar att det är det för ett humant och civiliserat samhälle måste ge sina medborgare en chans att komma tillbaka efter att han eller hon har sonat sitt brott. Annika Östberg har varit fängslad sedan 1981, mycket längre än om hon hade begått samma brott i Sverige.

Det är dags att gå vidare och ge henne en andra chans. Den 8 augusti sitter jag vid radion och lyssnar på vad hon har att säga.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , .

Riksdagen på väg att försvåra journalisters granskning

KU håller på att behandla regeringens förslag till kreditupplysningslag. Via Anna Serner ser jag att debatten som jag har missat helt pågår, jag skyller på att jag är slutskedet av att formge en tidning.

Regeringen vill göra inskränkningar i rätten att göra kreditupplysningar. Justitieminister Beatrice Ask tycker att det är för enkelt att gå in på nätet och göra kolla sin grannes ekonomi. Det kan man i och för sig göra men det kostar en del pengar vilket torde skrämma bort många. Om man vill göra det gratis kan man gå till sitt lokala skattekontor.

Problemet med regeringens resonemang är att det också drabbar journalistiska granskningar. Vi skulle i och för sig kunna gå till  Kronofogdemyndighetens kontor med långa listor över politiker och be och få se om de har betalningsanmärkningar. Kronofogdens personal skulle göra jobbet åt oss men frågan är om det är särskilt effektivt med tanke på att vi kan göra det själva om det finns tillgängligt på nätet.

Kreditupplysningar är en del av den svenska öppenheten och det är både märkligt och faktiskt lite vågat av regeringen att ifrågasätta den under ett valår. Den svenska öppenheten gjorde att Magnus Ljungkvist kunde avslöja Maria Borelius höga inkomster, eller att hon skatteplanerade genom att ha ett hus i Falsterbo som ägdes av ett bolag registrerat på Kanalöarna.

Speciallagstiftning för journalister?

Några gånger har jag visat för vänner hur man gör när man ska hitta information om människor. Varenda gång har jag fått frågan om det är speciella verktyg som journalister har tillgång till vilket det alltså inte är. Jag förstår inte varför en särskild yrkesgrupp ska ha tillgång till material som andra inte har. Det blir extra komplicerat när yrkesgruppen “Journalist” är mycket svår att definiera för vad är en egentligen en journalist?

När frågan diskuterades i TV4 (se klippet nedan) mellan Beatrice Ask och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson sa han att det är definierat i andra paragrafen i grundlagen, jag antar att han menade Yttrandefrihetsgrundlagen. Det är minst sagt en sanning med modifikation.

Där regleras att man har rätt att ge information till någon om det syftar till en publicering i radio eller TV utan att behöva ståta med sitt namn, det rör sig alltså om meddelarfriheten. I tryckfrihetsgrundlagen finns en liknande formulering för tidningar. Det är inte en juridiskt vattentät definition av yrkesgruppen “Journalist”.

Jag är mycket skeptisk till att statsmakterna begränsar människor rätt att ta del av allmänna handlingar och det blir bara fel om man ska ha speciella regler för oss journalister.

Thomas Mattsson har bloggat bra om frågan här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , ,

TV4 ser spöken

TV4 har gått över gränsen och utnyttjar människor som befinner som kan vara sitt livs största kris. Det kokar i mig när jag tänker på vad TV4 håller på med.

De sänder programmet “Det okända” som går ut på att redaktionen ringer till människor vars anhöriga har dött och säger att de har ett medium som påstår att den anhörige spökar någonstans.  De erbjuds att följa med till platsen och kommunicera med den som har dött. En av dem som blev kontaktad var en kvinna vars två döttrar hade dött, TV4 sa att en av döttrarna spökade i ett hus i Malmö.

Programledaren och producenten Caroline Giertz och TV4 ser det som ett dokumentärprogram. SVT:s Uppdrag granskning har granskat programmet som är så dumt på så många nivåer att jag knappt vet var jag ska börja.

Det olämpliga

Jag har arbetat med döende personer och deras anhöriga. Det är ett arbete där man måste vara extremt varsam och omtänksam. Det rör sig om personer som lever under en extrem stress och sorg och det är i stort sett omöjligt att förutse hur de kommer att reagera på något som händer. Jag har sett en kvinna få en gråtattack av att se en tallrik med kanelbullar  och jag har sett en man börja skratta när han fick reda på att hans fru hade just dött. Personer under extrem press tänker inte alltid rationellt och det är hyfsat vanligt att vi journalister kommer i kontakt med sådana.

Därför är det både olämpligt och oetiskt av TV4 att ge en journalist i uppdrag att ringa en kvinna vars barn har dött och säga till henne att en av hennes döda döttrar spökar i ett hus Malmö. De kan omöjligen veta hur hon kommer att reagera på ett sådant samtal.

Dokumentär – skulle inte tro det

Ingen vet vad som händer när vi dör och det är något som mänskligheten har brottats med i alla tider. Det finns personer som hävdar att de kan komma i kontakt med döda personer men alla dessa har en sak gemensamt. Ingen av dem har klarat av att visa sin förmåga under vetenskapligt kontrollerade former. Det är viktigt, ingen av dem har klarat det. Därför är det minst sagt magstarkt av TV4 att hävda de sysslar med dokumentär verksamhet när de påstår att en någons anhörig spökar någonstans och att de har en person som kan komma i kontakt med denne.

Detta är inte dokumentär verksamhet. Det är bluff och båg från början till slut.

Anseendet för journalistiken

SOM-institutet vid Göteborgs universitet undersöker allmänhetens förtroende för olika saker och hur man än mäter så brukar vi journalister ligga väldigt dåligt till. Efter bara tre veckor på journalisthögskolan fick jag få stå till svars inför folk om vad media gör och det har fortsatt sedan dess.

Nu har allmänheten fått ytterligare ett tecken på att vi journalister är cyniska svin som lurar folk och bara bryr oss om tittarsiffror. Det är mycket tråkigt.

Fler bloggare har skrivit om detta: Hans Iwan Bratt, Lars Johansson, Orsakverkan, Christer Sturmark och Humanistbloggen.

Bloggar om: , , , , , , och annat Intressant.

Minnen från 2004

SVT Play är dåligt för arbetsmoralen. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har fastnat där och formligen timmarna flyger i väg när jag egentligen borde jobba med annat. I bästa fall får jag väl kalla det för kompetensutveckling.

De senaste dagarna har jag gått igenom intervjuprogrammet “Allvarligt talat” från 2004 med Jasenko Selimović som programledare. Han intervjuar:

Klicka på länkarna och se programmen, de är rysligt bra. Jasenko Selimović har en intervjustil som journalister borde inspireras av.

Drömknäcket

Samtal jag hade med en kompis för några dagar sedan:

Kompis: Om du fick göra precis vilket jobb du ville, vad skulle det vara?
Jag: Måste det vara realistiskt?
Kompis: Hur menar du?
Jag: Tja, det vore ju spännande att åka tillbaka i tiden och intervjua Jesus.
Kompis: Njae, det måste vara realistiskt.
Jag: Hmm, jag ska fundera…

Nu har jag funderat, mitt drömjobb vore att ta med mig kameran och en simultantolk till Nordkorea för att följa landets ledare Kim Jong Il. Det är realistiskt i den bemärkelsen att Kim Jong Il lever och att man inte behöver någon tidsmaskin för att åka dit. Det “enda” som behövs är hans tillstånd och där kanske det realistiska i idéen försvinner.

Jag har två mycket tydliga minnen från när jag var barn, jag är född 1975.

Min farmor och farfar bodde i den lilla byn Mavrothalassa i norra Grekland som ligger ungefär fem mil från gränsen till Bulgarien. Någon gång i början av 80-talet berättade min farfar för mig om andra världskriget som han deltog i. Vi gled in på demokrati och han berättade vad det var för något. Jag kommer inte ihåg allt han sa men det gick ut på att folket styr, att man får tycka vad man vill och att man får säga emot regeringen utan att åka i fängelse. Jag tyckte det lät ganska självklart så jag frågade om det var någon som inte ville ha det så. Jo då, svarade han, i Bulgarien är det inte så. Där kan man åka i fängelse om man säger emot dem som bestämmer. Jag förstod inte bättre då så tyckte jag att bulgarer var konstiga i ganska många år efter det. Hur kunde de vilja ha det så?

Det andra minnet kommer från i mars 1985 när jag bodde på Rindö i Stockholms skärgård. Sovjets ledare Tjernenko hade just dött och jag satt och bläddrade i en kartbok när jag upptäckte att det var längre till min hemstad Göteborg än vad det var till Sovjet. Jag hämtade en linjal och mätte avståndet mellan Rindö och Göteborg och sedan mellan Rindö och Dagö som tillhörde Sovjet då. Det var ingen tvekan om att det var närmare till Sovjet. Det var en hissnande känsla, Göteborg låg längre bort en en av de värsta diktaturerna jag kände till.

Folkets hus i Bukarest

Världens näst största byggnad byggdes medan befolkningen hade ransonering på kalorier

För några år sedan var jag i Rumäniens huvudstad Bukarest och såg världens näst största byggnad, (Pentagon är större). Nicolae Ceauşescu byggde det på 80-talet samtidigt som befolkningen i landet svalt. Han kallade det för Folkets hus men det var inte många i folket som hade tillträde så det ligger inte så lite förakt i namnet.

Ceauşescu ville visa världen att Rumänien klarade sig självt, allt byggnadsmaterial i huset skulle komma från Rumänien så han avlövade han en stor del av landet på naturtillgångar. Man måste nästan se huset för att verkligen förstå hur stort det är, inga bilder kan fånga det.

Det skulle vara spännande att träffa Ceauşescu och fråga hur han resonerade men han är död…

… men det är inte Kim Jong Il.

Nordkorea är ett isolerat land som i sin officiella politik hyser en enorm beundran för sina ledare Kim Il Sung och hans son Kim Jong Il. Jag skriver “sina ledare” i plural för Kim Il Sung är fortfarande president trots att han är död. Det vore oerhört spännande att få följa landet från insidan och tillbringa en månad med Kim Jong Il. Hur ser han på sitt land? Hur ser han på omvärlden? Hur tänker han kring saker och ting?

Frågorna är många.

Bloggar om , , och annat Intressant.

Förlåt Tomas Ramberg

I går tog jag risken att gissa vad Maud Olofsson skulle svara på frågorna om Centerns dåliga opinionssiffror. Som jag skrev så brukar Ekots lördagsintervju uppehålla sig en hel del om sådant när de har politiker i studion.

FÖRLÅT!!!

Jag har just lyssnat på den nästan 35 minuter långa intervjun och Centerns opinionssiffror diskuterades inte alls och det är jag glad för. Det blev i stället en mycket intressant intervju om bland annat Saab. Så fel kan man ha ibland.

Du kan höra intervjun här.

Skrivet innan Olofsson blir intervjuad i Ekots lördagsintervju

Om ett par timmar blir Centerns partiordförande Maud Olofsson intervjuad i Ekots lördagsintervju. Jag är rädd att en stor del av programmet kommer att handla om Centerns dåliga opinionssiffror. Det kan finnas en poäng med det för det ser onekligen ganska mörkt ut för Centerns del men jag tycker ändå att det är en tråkig och förutsägbar form av journalistik.

Det är inte en allt för djärv gissning att redan i förväg gissa vad Maud Olofsson kommer att säga:

  • Vi ska bli bättre med att komma ut med vår politik.
  • Vi har haft några tuffa månader bakom oss men nu…
  • Den enda opinionsundersökningen som spelar roll är den som sker på valdagen.
  • Alliansen består av fyra partier och nu ska vi profilera oss. Vi är de enda inom alliansen som vill…
  • Det går upp och ner i opinionen för alla partier.
  • Vi står upp för vår politik och visade vi att vi var konsekventa i samband med Saab-affären. Skattebetalarna har inte behövt gå in med några pengar i Saab till skillnad från vad oppositionen/Socialdemokraterna/Mona Sahlin ville.
  • Hon kommer att försöka släta över det faktum att Sverigedemokraterna är större än Centern i många opinionsundersökningar.

Det är en inte roligt för partiledare att förklara dåliga opinionssiffror men det är ungefär så här det brukar låta. Det är i ärlighetens namn inte så konstigt för vad skulle de annars säga? Frågan är vad det får för konsekvenser för journalistiken. Jag har lyssnat på alla avsnitt av Ekots lördagsintervju, de finns på Ekots hemsida, och redaktionen brukar hänga kvar vid opinionssiffror ganska länge. Man kan fråga sig vad som är poängen med det när man ändå vet vad den som blir intervjuad kommer att svara.

Jag hoppas att Tomas Ramberg släpper frågan om Centerns opinionsläge ganska snabbt och går in på mer intressanta frågor som Saab, Vattenfall och Centerns profilfrågor inför det mycket spännande valet i höst.

Bloggar om , , , , och annat Intressant

Bildspråk från stenåldern

Jag hade en fantastisk TV-lärare på journalisthögskolan i Göteborg, Torbjörn Hallerbäck. Det första han sa till oss på vår första TV-lektion var att TV handlar om känslor. Han har rätt.

TV-mediet ger möjlighet att kombinera rörlig bild, stillbild, prat och ljud på ett sätt som inget annat medium är i närheten av men tyvärr har vi inte kommit på hur vi ska använda det. Jag har till exempel kommit på mig själv med att ofta se TV-nyheter från köket där TV:n inte står. Det brukar ofta gå alldeles utmärkt för det viktiga är det som sägs, inte det som syns. Det blir som radio fast med rörlig bild som man ändå klarar sig utan.

Stillbild och ljud har bokstavligt talat funnits i årtusenden. Våra förfäder har utvecklat bild, musik och muntligt berättande sedan de bodde i grottor men det är annat med TV, det har funnits i runt 50 år så det är inte så konstigt att det ligger efter. Formen när det gäller nyhetsrapportering är ofta sjukligt förutsägbar och jag har skrattat många gånger åt Charlie Brookers parodiska “nyhetsinslag” som visar exakt hur det brukar gå till. Ofta är det inte bättre än så här.

Bloggar om , och annat Intressant Tack DN:s medieblogg för filmtipset

Go to Top