Fackligt

Så fick jag då svaret…

I många år har jag undrat om experttyckare i landets TV-soffor får betalt eller inte. Jag menar, de utför ju nästan alltid en journalistisk uppgift med sina analyser och beskrivningar av ett skeende.

I Journalisten läser jag att de inte får betalt. Där ser man.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , , , .

Frilansrekommendationen

Redaktören: Låt oss prata pengar, hur mycket vill du har för det här?
Jag: Jag jobbar enligt Journalistförbundets frilansrekommendation som är 850 kronor i timmen plus moms.
Redaktören: 850 i timmen? Herregud, du måste ju vara miljonär! Vänta ska jag hämta miniräknaren … 850 kronor i timmen i åtta timmar gånger 22 dagar per månad blir … Du har en månadslön på 149.600 kronor!
Jag: Jag skulle ha haft det om jag kunde fakturera alla månadens timmar men det är det ingen frilans som kan.
Redaktören: Då kanske ni skulle jobba lite hårdare.
Jag: Vad tycker du är rimligt?
Redaktören: Till F-skattare betalar vi 3.000 kronor plus moms per dag.
Jag: OK, då ska jag räkna lite (jag plockar fram min miniräknare för jag var förberedd på att detta skulle komma). 3.000 kronor per dag gånger 22 dagar per månad blir … 66.000 per månad. Jag undrar hur många det är som tjänar så mycket på er tidning.
Redaktören: Det går inte att göra den jämförelsen.
Jag: Du gjorde ju just det när du räknade ut att jag tjänar nästan 150.000 i månaden.
Redaktören: Ja men det är vad vi betalar.

Ovanstående är ett ungefärligt samtal som jag hade för ett dagar timmar sedan. Det är taget ur minnet så det är inte ordagrant men det var ungefär så det lät. Jag har råkat ut för det några gånger, både från redaktörer och från kompisar som nästan alltid reagerar när de får reda på hur mycket jag kostar. De tror att jag är rik som ett troll.

Så här är det…

… jag har egen firma så jag betalar in de sociala avgifterna själv. Om du är anställd gör din arbetsgivare det åt dig, du ser aldrig de pengarna men de är ändå en kostnad för din arbetsgivare. De 850 kronorna för en F-skattare motsvarar ungefär 570 kronor för en anställd. Efter det dras den vanliga inkomstskatten som alla betalar.

Ingen frilans kan fakturera för alla timmar på en månad. Några delar av företagandet är kvittoredovisning, idéer som inte håller, bygga hemsida, momsredovisning, fakturering och bokföring. Det är naturligtvis ingen redaktion som ska betala för timmarna som jag redovisar moms, ett jobb som ändå måste göras.

Jag som frilans har dessutom kostnader som en anställd inte har. Om några veckor ska jag åka till Stockholm och träffa en person som kanske ska vara med i en film, en ren tjänsteresa. Om jag hade varit anställd hade arbetsgivaren köpt tågbiljetten men jag är inte anställd så då får jag köpa den själv. Om personen i fråga väljer att inte vara med i filmen har jag kastat pengarna i sjön.

På bilden ser du saker som jag har köpt till mitt företag. Om jag hade varit anställd på en redaktion hade min arbetsgivare betalat för utrustningen men så är det inte för mig, jag måste betala allt själv. Förra året köpte jag utrustning för:

Filmkamera: 32.700
Kameraväska: 1.490
Extern videomikrofon: 1.095
Dator inkl. programvara: 11.000
Systemkamera inkl.väska, batterier och laddare: 8.800
Skrivare: 888
Batteriladdare: 469
Resekostnader: Ungefär 1.400
Hemsidedomän: 160
Papper till skrivaren: 169
Kuvert: Ungefär 100
Frimärken: Ungefär 300
Extern hårddisk för backup och att flytta stora filer: 1.100

Summa: 59.671 kronor

De 850 kronorna som jag fakturerar per timme ska alltså räcka till:

  • Sociala avgifter
  • Utrustning
  • Tiden jag inte kan fakturera för, till exempel när jag skickar fakturor eller köper bläckpatroner till skrivaren.
  • Övriga kostnader, till exempel resor, telefonräkningar och Internetuppkopplingen.
  • Semesterersättning
  • Min lön

Det är därför frilansrekommendationen är som den är. Den bygger på att en frilans inte kan fakturera för månadens alla timmar och att vi måste köpa utrustning själva men att vi ändå ska kunna ha lika hög lön som en anställd efter att alla kostnader är betalda.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , ,

Kartellen som inte fungerar

För en tid sedan hade jag en intressant mejlkonversation med en förtroendevald i Journalistförbundet. Det gällde den ekonomiska situationen för frilansar.

Facklig organisering bygger på att de anställda går samman och lovar varandra att inte sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vad de har kommit överens om. Om man lägger till en A-kassa som gör att en person har råd att tacka nej till ett erbjudet arbete med skamlön kommer lönenivån att hållas uppe. Det är utan tvekan en kartell och personligen gillar jag den. Problemet i journalistbranschen är att den inte fungerar.

När jag arbetade i sjukvården visste jag att ingen skulle acceptera en lön som var lägre än den som fanns i kollektivavtalet. Jag visste att jag inte skulle förlora på att kräva en anständig lön.

Journalistförbundets frilansrekommendation, som inte är reglerad i kollektivavtal, är långt ifrån allena rådande i prissättningen. JMG (institution vid Göteborgs universitet som utbildar journalister) ringer varje år till flera hundra svenska tidningar och frågar hur mycket de betalar frilansar, undersökningen som gjordes på min sista termin där visade att bara 333 av de tillfrågade tidningarna betalade enligt frilansrekommendationen.

Jag önskar att jag var ståndaktig och kunde säga att jag minsann aldrig har sålt mig för priser under frilansrekommendationen men så är det inte. Jag har bjudit under för jag vet att om jag tackar nej till jobbet står det en lång kö av journalister som är villiga att acceptera den sämre lönen. Det är ett typiskt exempel på fångarnas dilemma och jag måste ju ha mat på bordet.

De flesta av oss frilansar är egna företagare och vi kan inte strejka. Det vi däremot skulle kunna göra är att upprätthålla kartellen genom lova varandra att inte sälja oss för billigt. Det kommer förmodligen inte att ske men håll med om att det vore fint.

Bloggar om , , , och annat Intressant.

Go to Top