Sociala medier

Regler för kommentarer

Om man vill kommentera något jag har skrivit här så är man välkommen att göra det och jag kräver inte att få läsa alla kommentarer innan de publiceras. Skriv, tryck på sänd och det är ute. Det är nästan aldrig några problem, visst händer det att något olämpligt skrivs men då raderar jag det så fort jag kan.

I går när inlägget om Bamse publicerades dök Sveriges rasister upp igen. De flesta bloggare vet att vissa ämnen gör att de rasslar till bland kommentarerna. Invandring, flyktingar,  Sverigedemokraterna … Då händer det.

Så…

… den som vill är väldigt välkommen att kommentera och jag är mycket tillåtande.

Men…

… förtal, rasism, personangrepp, förolämpningar och andra otrevligheter tas bort. Detsamma gäller dig som länkar till din egen blogg om du har grejerna ovan på den. I går var det ganska många som länkade till sin blogg som i sin tur länkade till sidor där man bland andra dumheter kunde läsa om den judiska konspirationen mot det ena och det andra. Det är ingen idé att du ens försöker för jag raderar sådana kommentarer direkt. Det plingar till i min telefon varje gång någon kommenterar så det tar oftast bara några minuter innan jag raderar dumheterna du skriver.

I Sverige är det Carl XVI Gustaf som är kung. På den här bloggen är det jag.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , , , , .

Överraskande om polisen

Jag hörde just på Ekot att Rikspolisstyrelsen ska lägga fast regler för polisers användande av sociala medier. Det är ett problem att poliser skriver om förundersökningar på nätet. Polisens kommunikationschef i Jönköpings län Anders Hagquist säger att “Det kan vara olämpligt vad gäller uppgifter kring exempelvis en pågående förundersökning.

Det är väl det minska man kan säga. Om de upptäcker att poliser lägger ut material om förundersökningar på nätet så hoppas jag att polisen gör mer än att ta fram regler för hur de ska använda sociala medier.

Om du har sett något exempel på poliser som lägger ut material om förundersökningar får du gärna höra av dig. Mitt telefonnummer är 0706-83 22 03 och din anonymitet garanteras enligt svensk grundlag.

Boken är släppt

Efter mycket arbete och förberedelser den senaste veckan har min bok nu blivit släppt. Jag var uppe i Stockholm i går på releasefesten, en trevlig tillställning på Röda Rummet med gamla och nya vänner.

Tack alla ni som kom dit.

Under samtalen vi hade om social medier kom jag på mig själv flera gånger med att tänka att “fan, det skulle jag ju haft med om jag hade vetat det när jag skrev den“. Den samlade kompetensen när det gäller sociala medier är enorm och det märktes i går.

Jag hoppas att de politiska partierna, särskilt på lokal nivå, förstår att det är något som har hänt och att de inte kan köra i samla hjulspår som de alltid har gjort. Första- och andragångsväljarna är fler än någonsin i valet i höst och om partierna vill nå dem måste de tänka om. De måste sluta se Facebook, bloggar och Twitter som ytterligare ett sätt att “få ut sitt budskap“, en fras som jag har hört och läst rätt många gånger när jag har pratat med partiföreträdare och läst deras planer om hur de ska hantera sociala medier i valrörelsen.

Här kommer det ett utdrag:

Kapitel 2 – En berättelse om att såga ner en piedestal

Tänk dig att du är på en fest. Du står där med ett glas i handen och humöret är på topp. Du pratar om allt möjligt med kompisar till höger och vänster och det är en kanonkväll.

Du och en grupp människor står i en ring och pratar med varandra och en man glider fram över golvet och ansluter sig. Ni öppnar upp ringen lite så att han kan komma in. Allt annat vore oartigt och det här är ju en trevlig tillställning.

Efter några minuter börjar mannen prata. Han pratar om sitt jobb, om sina tankar och åsikter och han bryr sig inte det minsta om vad de andra i sällskapet säger. Han pratar oavbrutet, han är i och för sig berest och han har ett ovanligt jobb så han har en del intressanta saker att berätta men allt handlar om honom. Det är han, han och han hela tiden. Det är tre saker som utmärker honom: han är lång, han pratar halländska och han är utrikesminister.

När Carl Bildt var statsminister i början av 90-talet gjorde han ett stort nummer av att han skickade ett mejl till USA:s president Bill Clinton. Enligt Carl Bildt själv var det första gången en regeringschef skickade ett mejl till en annan regeringschef. Jag vet inte om det är sant men det var vad han sa samtidigt som han pratade vitt och brett om hur viktigt det var med IT. Han skickade ett mejl över Atlanten som kom fram direkt, det var ju helt fantastiskt!

Detta var innan Jonas Birgersson och andra IT-pionjärer hade slagit igenom så Internet var väldigt nytt. I valrörelsen 1994 pratade massa politiker om IT men det var ingen som riktigt visste var det för något. Utom att det var hett och att det var ”framtiden”.

Carl Bildt var het, han hängde med och han var uppkopplad. Sedan dess har han haft ett rykte om sig om att ligga i framkant när det gäller kommunikation på Internet. Han har drivit bloggen ”Alla dessa dagar” sedan februari 2005.

OK, jag håller med om jag kanske är lite taskig mot Carl Bildt. Jag tror inte att han skulle uppföra sig så på en fest men det är faktiskt så han uppför sig på sin blogg. Han är en mycket flitig skribent där och ofta skriver han flera inlägg per dag. Problemet är att det inte har ett dugg med sociala medier att göra.

Sociala medier handlar om tvåvägskommunikation där jag skriver något, du kommenterar, jag svarar och så har vi ett samtal. Man kan kommentera Carl Bildts inlägg. Jag har gått igenom en stor del av bloggen och med risk för att jag kan ha missat något så svarar han aldrig.

Det rör sig alltså inte om ett samtal, det är en envägskommunikation där Carl Bildt får prata ensam och ostört. Det händer att man träffar sådana personer i det verkliga livet och de förknippas ofta med begrepp som självupptagna, uppblåsta, tråkiga eller pompösa.

Det händer att högt uppsatta politiker försöker ge sig ut i sociala medier. Några av dem är riktigt bra, andra är som Carl Bildt men de flesta är faktiskt ganska dåliga.

Gudrun och Göran

Gudrun Schyman och Göran Hägglund är bra, riktigt bra (på sociala medier, politiken får du köpa en annan bok om). Jag har testat dem några gånger på mikrobloggen Twitter, jag har ställt frågor till dem och de har alltid svarat inom ett par timmar. De har verkligen förstått att sociala medier handlar om att man är social.

Mona Sahlin…

… är en av de dåliga. Hon finns på Twitter och fråga mig inte varför. Den 15 december 2009 skrev hon

Valet 2010 blir ett vägval – skickar just en debattutmaning till Reinfeldt – det är dags att få ut moderaterna på plan

Sedan hände det inget på över en månad och den 20 januari 2010 skrev hon:

Viktig partiledardebatt idag. Vår politik för fler jobb står mot regeringens politik för ökade klyftor. Det blir valets huvudkonflikt.

Mona Sahlin gör två fel som många politiker gör. Det första är att det inte är envägskommunikation och det andra är att det inte är särskilt aktivt. Det är ett kardinalfel att låta det gå mer än en månad mellan inläggen.

Carl Bildt

Jag har nu ägnat inledningen av ett kapitel till att såga Carl Bildts blogg men jag måste ändå ge honom en eloge. Han har en blogg och det händer saker på den. När han blev utrikesminister var många, bland annat jag själv, nyfikna på om han skulle fortsätta blogga. Kan en utrikesminister verkligen göra det? Hur skulle det som skrevs där tolkas? Var det Carl Bildts personliga åsikter eller var det regeringens officiella politik som kom till uttryck där?

Carl Bildt fortsatte att blogga precis som innan han blev utrikesminister. Han fick lite kritik men det brydde han sig inte om.

Problemet med bloggen är att den har blivit som hans privata insändarsida där han aldrig blir refuserad och dagbok. Vi kan läsa vad han tycker och vad han gör på dagarna. Det behöver i och för sig inte vara fel men det är inte det som är tanken med sociala medier.

Det handlar inte bara om att få ut ett budskap

De politiska partierna har förstått att sociala medier kan spela roll i valrörelsen 2010. De har börjat göra planer och lägga upp strategier för hur de ska använda dem. Jag har läst ganska många av dessa planer från flera partier på regional nivå och jag har tappat räkningen på hur många av dem som ser sociala medier som ett sätt att få ut sitt budskap. Så gott som alla glömmer det viktiga med sociala medier, att det är socialt.

Om man vill bli framgångsrik ska man göra som Göran Hägglund och Gudrun Schyman. De tar sig tid, de samtalar och de ger personliga svar. De får det att fungera som ett cocktailparty, du säger något, jag svarar, du svarar på det, en tredje person ger sig in i diskussionen o.s.v.

Jag är ganska säker på att Gudrun Schyman och Göran Hägglund når människor som de skulle ha svårt att nå på annat håll.

Jämför det med Mona Sahlin vars texter på Twitter är förutsägbara och i ärlighetens namn rätt tråkiga. Vem är överraskad över att hon är emot Moderaterna?

Bloggar om , och annat Intressant.

Facebook fällde Unsgaard

Jag läser på Riksdagsrummet att statsministerns pressekreterare Edvard Unsgaard har blivit omplacerad. Han lämnar statsrådsberedningen och blir i stället politiskt sakkunnig hos migrationsminister Tobias Billström.

Det är svårt att se det som något annat än en petning på grund av hans bajs-historia på Facebook för ett par månader sedan. Enligt Riksdagsrummet har Fredrik Reinfeldt tvingats tona ner pratet om arbetslinjen efter fadäsen, det som har varit en av hans huvudnummer sedan han blev vald till Moderaternas partiledare.

Jag hoppas att detta inte leder till att partierna försöker reglera sina företrädares användare av sociala medier som Sveriges Radio har gjort.

Bloggar om , , , och annat Intressant.

… och nu lite snusk

Ibland blir jag lite förvånad över vad som anses snuskigt och stötande. Nu är det tydligen kärlek mellan kvinnor.

Inför presidentvalet 2008 gjorde Barely Policital låten “Crush on Obama” där Obama Girl sjöng ut sin kärlek för … ja, Barack Obama. Jag har med ett avsnitt om henne i min kommande bok som jag håller på att formge just nu så jag surfade runt lite och hittade ett “svar” från Hillary Clintons supportrar.

Hot4Hill är en ung kvinna som sjunger ut om sin kärlek till Hillary Clinton (se videon nedan) och det är kanske inte så konstigt att Hillary-supportrar gjorde ett svar på Obama Girls väldigt framgångsrika låt. Det konstiga är att denna hyfsat oskyldiga video kräver att man loggar in på sitt konto på Youtube för att man ska kunna se den, Youtube säger nämligen att “Detta videoklipp kan vara olämpligt för minderåriga“. Ja, det är lite lättklätt men i ärlighetens namn så visar de värre grejer på MTV varje dag.

Kan det vara så att det anses stötande för att det är en kvinna som sjunger om sin kärlek till en annan kvinna?

Signerat Kjellberg skrev mer om det för några år sedan.

Bloggar om , , och annat Intressant.

Det är inte mig det är fel på…

Hej Annika!

Vi kan inte ha det så här längre. Vi har aldrig träffats men jag har gillat dig så länge jag har känt till dig. Du är Sveriges Radios kanske starkaste varumärke och det är välförtjänt, du är helt enkelt förbannat bra på det du gör och till skillnad från många andra så klagade jag aldrig när du började på min favoritkanal P1. Dessutom gillade jag verkligen att du strejkade i en minut i protest mot Sveriges Radios personalpolitik.

Jag tror att du och jag skulle kunna bli ganska bra kompisar. Jag är inte alls lika rolig som du men vi slänger käft på ungefär samma sätt så om jag fick chansen så tror jag att det skulle klicka. Inte som mellan kungen och Silvia, ta det inte på det sättet, men jag tror att det skulle funka.

Men det finns ett problem. För några veckor sedan gick du ut på Twitter och skrev att du hade 6.666 följare. Det är inte mycket att säga om det för du är ju rolig och bra (jag ska sluta fjäska nu) men Twitter och andra sociala medier bygger på att det är just socialt. Det är minst två personer som kommunicerar och bryr sig om varandra. Annars blir det som de där störiga typerna som man träffar då och då som är helt uppfyllda av sig själva och håller små föreläsningar om allt de kan och har gjort. Du vet den där som hela tiden hänvisar till “När jag var i Japan så…” eller “När jag gick i skolan och slog en tunnel på Zlatan så…

Tyvärr är du inte så social på Twitter. Det är mer än sex tusen personer som följer dig men du följer inte någon. Det är några som har påpekat det men dina svar har varit ganska tråkiga och intetsägande. Du har inte alls varit den där trevliga och roliga Annika som vi har lärt känna i Sveriges Radios program.

Därför måste jag meddela att jag nu gör slut med dig på Twitter. Jag önskar verkligen att vi kan bli kompisar igen men som det är nu så funkar det inte för en relation måste gå åt två håll. Det är inte mig det är fel på, det är dig.

Bloggar om , och annat Intressant

Go to Top