Archive for juni, 2010

Tidningen Dagen gör…något konstigt

Annonsen som Tidningen Dagen inte vill ta in.

Via HBT-sossen ser jag att tidningen Dagen inte vill ta in en annons från Ekho som är en grupp för kristna HBTQ-personer. I P1 Morgon motiverar tidningens chefredaktör Elisabeth Sandlund beslutet med att annonsen skulle göra många av tidningens läsare upprörda. Hon tycker i stället att kristna homosexuella ska söka själavård som rekommenderar alternativ till att leva ut sin homosexualitet, till exempel celibat.

Det är minst sagt ett häpnadsväckande, men kanske inte så förvånande, påstående och tankesättet strider mot Europakonventionen då Europadomstolen (som inte ska förväxlas med EU-domstolen) har slagit fast att diskriminering på grund av homosexualitet inte är tillåten. Om man lyssnar på Elisabeth Sandlunds uttalanden i P1 Morgon är det tydligt att det är just det som är fallet här.

Enligt Kyrkans Tidnings redaktionsblogg får Dagen presstöd. När det beslutades att Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag (inte min felskrivning, den heter så) skulle få presstöd deklarerade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Svenska Dagbladet att hon ville se över reglerna för presstöd:

– Presstödets uppgift är ju att främja mediemångfalden och därmed demokratin. Då kan man ju tycka att det är märkligt att en tidning som Nationell idag, som ju har en annan agenda som vi ser det, har fått presstödet.

Jag är tveksam till att ändra reglerna. Presstödet är ett sätt för staten att finansiera tidningar och jag är mycket skeptisk till att staten ska göra det baserat på vad staten tycker är politiskt lämpligt. Men…

… om man nu ska göra det borde man rimligtvis också se över presstödet till Dagen. Det är uppenbart att Dagen också vill diskriminera människor på ungefär samma sätt som Nationaldemokraterna vill. Diskrimineringen må ske på olika grund, även om jag tror att Dagen och Nationaldemokraterna är överens om just det här, men det är ändå en diskriminering som baserar sig på vad en människa är, inte på vad hon gör.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , , ,

Spela journalistikbingo

Läsare av denna blogg vet hur kritisk jag är till medias rapportering av opinionsundersökningar. Min kritik bygger på två saker:

  1. Den är så gott som alltid felaktig då rapporteringen nästan aldrig tar hänsyn till att en förändring som ligger inom felmarginalen.
  2. Den är tråkig. Vad förväntar sig journalisten egentligen att en politiker ska säga när hans eller hennes parti får bra eller dåliga resultat i opinionsundersökningarna?

Jag tror att det finns ett enkelt skäl till den allt mer omfattande rapporteringen om opinionsundersökningar. Det är lätt att göra, väldigt lätt. Man har några exakta siffror som man kan slänga i ansiktet på en partiledare och prata om i några minuter. Det kräver väldigt lite tid, det kräver ingen som helst research och man har en tydlig dramaturgi och konfliktlinje.

Så därför…

… kan vi ha lite kul mellan alla “det avgörs på valdagen” som vi har hört till leda. Tryck på bilden nedan och ladda ner din egen bingobricka som PDF-fil. När du hör en ge något av svaren på brickan så sätter du ett kryss i rutan. Fem i rad vinner.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , ,

Frilansrekommendationen

Redaktören: Låt oss prata pengar, hur mycket vill du har för det här?
Jag: Jag jobbar enligt Journalistförbundets frilansrekommendation som är 850 kronor i timmen plus moms.
Redaktören: 850 i timmen? Herregud, du måste ju vara miljonär! Vänta ska jag hämta miniräknaren … 850 kronor i timmen i åtta timmar gånger 22 dagar per månad blir … Du har en månadslön på 149.600 kronor!
Jag: Jag skulle ha haft det om jag kunde fakturera alla månadens timmar men det är det ingen frilans som kan.
Redaktören: Då kanske ni skulle jobba lite hårdare.
Jag: Vad tycker du är rimligt?
Redaktören: Till F-skattare betalar vi 3.000 kronor plus moms per dag.
Jag: OK, då ska jag räkna lite (jag plockar fram min miniräknare för jag var förberedd på att detta skulle komma). 3.000 kronor per dag gånger 22 dagar per månad blir … 66.000 per månad. Jag undrar hur många det är som tjänar så mycket på er tidning.
Redaktören: Det går inte att göra den jämförelsen.
Jag: Du gjorde ju just det när du räknade ut att jag tjänar nästan 150.000 i månaden.
Redaktören: Ja men det är vad vi betalar.

Ovanstående är ett ungefärligt samtal som jag hade för ett dagar timmar sedan. Det är taget ur minnet så det är inte ordagrant men det var ungefär så det lät. Jag har råkat ut för det några gånger, både från redaktörer och från kompisar som nästan alltid reagerar när de får reda på hur mycket jag kostar. De tror att jag är rik som ett troll.

Så här är det…

… jag har egen firma så jag betalar in de sociala avgifterna själv. Om du är anställd gör din arbetsgivare det åt dig, du ser aldrig de pengarna men de är ändå en kostnad för din arbetsgivare. De 850 kronorna för en F-skattare motsvarar ungefär 570 kronor för en anställd. Efter det dras den vanliga inkomstskatten som alla betalar.

Ingen frilans kan fakturera för alla timmar på en månad. Några delar av företagandet är kvittoredovisning, idéer som inte håller, bygga hemsida, momsredovisning, fakturering och bokföring. Det är naturligtvis ingen redaktion som ska betala för timmarna som jag redovisar moms, ett jobb som ändå måste göras.

Jag som frilans har dessutom kostnader som en anställd inte har. Om några veckor ska jag åka till Stockholm och träffa en person som kanske ska vara med i en film, en ren tjänsteresa. Om jag hade varit anställd hade arbetsgivaren köpt tågbiljetten men jag är inte anställd så då får jag köpa den själv. Om personen i fråga väljer att inte vara med i filmen har jag kastat pengarna i sjön.

På bilden ser du saker som jag har köpt till mitt företag. Om jag hade varit anställd på en redaktion hade min arbetsgivare betalat för utrustningen men så är det inte för mig, jag måste betala allt själv. Förra året köpte jag utrustning för:

Filmkamera: 32.700
Kameraväska: 1.490
Extern videomikrofon: 1.095
Dator inkl. programvara: 11.000
Systemkamera inkl.väska, batterier och laddare: 8.800
Skrivare: 888
Batteriladdare: 469
Resekostnader: Ungefär 1.400
Hemsidedomän: 160
Papper till skrivaren: 169
Kuvert: Ungefär 100
Frimärken: Ungefär 300
Extern hårddisk för backup och att flytta stora filer: 1.100

Summa: 59.671 kronor

De 850 kronorna som jag fakturerar per timme ska alltså räcka till:

  • Sociala avgifter
  • Utrustning
  • Tiden jag inte kan fakturera för, till exempel när jag skickar fakturor eller köper bläckpatroner till skrivaren.
  • Övriga kostnader, till exempel resor, telefonräkningar och Internetuppkopplingen.
  • Semesterersättning
  • Min lön

Det är därför frilansrekommendationen är som den är. Den bygger på att en frilans inte kan fakturera för månadens alla timmar och att vi måste köpa utrustning själva men att vi ändå ska kunna ha lika hög lön som en anställd efter att alla kostnader är betalda.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , ,

Självklart ska hon vara sommarpratare

Sveriges Radio har presenterat årets sommarpratare och Annika Östberg är en av de utvalda. Något som har ifrågasatts med motiveringen att det är fel att ge en polismördare utrymmet och äran som det innebär att vara sommarpratare.

Jag tycker att Sveriges Radio har gjort ett utmärkt val i Annika Östberg. Hon är intressant för det finns vad jag vet ingen nu levande svensk som har suttit inlåst så länge i ett utländskt fängelse. Jag har läst och sett intervjuer med henne och kan konstatera att hon är en mycket verbal och intelligent berättare. Det är naturligt att en publicist som Sveriges Radio tar hänsyn till sådant när de väljer ut sommarpratare.

Så till sakfrågan, är det lämpligt att upplåta sändningstid till Annika Östberg trots det hon har gjort sig skyldig till? Jag menar att det är det för ett humant och civiliserat samhälle måste ge sina medborgare en chans att komma tillbaka efter att han eller hon har sonat sitt brott. Annika Östberg har varit fängslad sedan 1981, mycket längre än om hon hade begått samma brott i Sverige.

Det är dags att gå vidare och ge henne en andra chans. Den 8 augusti sitter jag vid radion och lyssnar på vad hon har att säga.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , , , .

Riksdagen på väg att försvåra journalisters granskning

KU håller på att behandla regeringens förslag till kreditupplysningslag. Via Anna Serner ser jag att debatten som jag har missat helt pågår, jag skyller på att jag är slutskedet av att formge en tidning.

Regeringen vill göra inskränkningar i rätten att göra kreditupplysningar. Justitieminister Beatrice Ask tycker att det är för enkelt att gå in på nätet och göra kolla sin grannes ekonomi. Det kan man i och för sig göra men det kostar en del pengar vilket torde skrämma bort många. Om man vill göra det gratis kan man gå till sitt lokala skattekontor.

Problemet med regeringens resonemang är att det också drabbar journalistiska granskningar. Vi skulle i och för sig kunna gå till  Kronofogdemyndighetens kontor med långa listor över politiker och be och få se om de har betalningsanmärkningar. Kronofogdens personal skulle göra jobbet åt oss men frågan är om det är särskilt effektivt med tanke på att vi kan göra det själva om det finns tillgängligt på nätet.

Kreditupplysningar är en del av den svenska öppenheten och det är både märkligt och faktiskt lite vågat av regeringen att ifrågasätta den under ett valår. Den svenska öppenheten gjorde att Magnus Ljungkvist kunde avslöja Maria Borelius höga inkomster, eller att hon skatteplanerade genom att ha ett hus i Falsterbo som ägdes av ett bolag registrerat på Kanalöarna.

Speciallagstiftning för journalister?

Några gånger har jag visat för vänner hur man gör när man ska hitta information om människor. Varenda gång har jag fått frågan om det är speciella verktyg som journalister har tillgång till vilket det alltså inte är. Jag förstår inte varför en särskild yrkesgrupp ska ha tillgång till material som andra inte har. Det blir extra komplicerat när yrkesgruppen “Journalist” är mycket svår att definiera för vad är en egentligen en journalist?

När frågan diskuterades i TV4 (se klippet nedan) mellan Beatrice Ask och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson sa han att det är definierat i andra paragrafen i grundlagen, jag antar att han menade Yttrandefrihetsgrundlagen. Det är minst sagt en sanning med modifikation.

Där regleras att man har rätt att ge information till någon om det syftar till en publicering i radio eller TV utan att behöva ståta med sitt namn, det rör sig alltså om meddelarfriheten. I tryckfrihetsgrundlagen finns en liknande formulering för tidningar. Det är inte en juridiskt vattentät definition av yrkesgruppen “Journalist”.

Jag är mycket skeptisk till att statsmakterna begränsar människor rätt att ta del av allmänna handlingar och det blir bara fel om man ska ha speciella regler för oss journalister.

Thomas Mattsson har bloggat bra om frågan här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om , ,

Om vikten av att vara först

Precis som alla andra som spelar i band finns jag på Myspace, här och här. Myspace visar tydligt varför det är viktigt att vara först med en idé, om man är först och får alla att haka på kan man nämligen vara hur kass som helst. Folk kommer att vara kvar ändå för det är ju “där alla är så då måste vi också vara där”.

Dåliga saker med Myspace är:

  • De har en begränsning som gör att man inte får ladda upp låtar som väger mer än sex megabyte. Man får ladda upp tio låtar á sex megabyte, totalt 60 megabyte. vilket skapar problem för alla som spelar musik med lite längre låtar. En lösning vore att ta bort gränsen per låt och ha en begränsning för vad man får ladda upp sammanlagt. De skulle kunna sätta gränsen till 60 megabyte så slipper de skaffa mer utrymme.
  • Det är i princip omöjligt att göra en snygg sida. Det grafiska är mycket begränsat.
  • Man kan inte lägga musik på en annan server och länka den så att den hamnar i spelare på Myspace.

Men, kanske du säger, om du tycker det är så dåligt så lämna Myspace. Tja, svarar jag, det skulle jag gärna göra men det är ju där alla är.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om ,

Idoldöden är inte så konstig

Aftonbladet skriver att karriären för gamla Idol-deltagare oftast inte lyfter efter programmets slut. Agnes Carlsson lyckades. Darin, Kevin Borg och EMD också om man tänjer lite på begreppet “lyckas” men sedan är det inte så mycket mer.

Jag gillar programmet och jag har inte missat många avsnitt genom åren. Trots det är jag inte ett dugg förvånad över idol-döden, det är nämligen dramaturgin som gör programmet populärt, inte musiken.

Dramaturgin blir bra när någon som tror att han/hon är guds gåva till musiken visar sig vara kass och den blir ännu bättre när en osäker och blyg person som tvivlar på sig själv visar sig vara … om inte guds gåva till musiken så åtminstone något åt det hållet. Det är en dramaturgi som verkligheten i musikindustrin inte kommer närheten av för där handlar det om två enkelt definierade saker: extrem konkurrens och förmågan att beröra.

Deltagarna i Idol misslyckas oftast med båda dessa. I programmet får de en fantastisk plattform för marknadsföring, TV-tid på bästa sändningstid, och då är det naturligtvis inga större problem att hävda sig i konkurrensen. Det försvinner när sista avsnittet är sänt.

Det andra, förmågan att beröra, är lika enkelt att skriva som det är svårt att genomföra. Håkan Hellström sjunger så falskt att det kryper i kroppen på mig men ingen kan ta ifrån honom att han är en underhållare som sprider glädje. Han har en egen identitet som har gjort honom till en av Sveriges mest populära artister.

Idol-vinnarna har ingen egen identitet alls. När finalen är avklarad ska vinnaren spela in sång över färdigskriven och redan inspelad musik. Det är så långt ifrån Håkan Hellström som man kan komma för det står inte för något annat än att tjäna pengar och det har ingen egen identitet. Det kanske ger en placering på någon försäljningslista men det ger i ärlighetens namn inte särskilt mycket med tanke på hur många som har legat där genom åren.

Intressant? Läs vad andra har skrivit om ,

Go to Top