Frågorna blir bara fler
8 Jul 10
Sven Otto Littorin har avgått av personliga skäl. Detta vet vi:
- Aftonbladet säger sig ha graverande uppgifter om Littorin som de inte tänker publicera i och med att ”han inte längre en offentlig person”.
- Littorin har gjort sig oanträffbar och han svarade inte på några frågor på presskonferensen där han meddelade sin avgång.
- Det har uppstått en omfattande diskussion om hur media behandlar politiker, en diskussion där medierna inte kommer särskilt väl ut. Många medier ägnar sig därför nu åt någon form av krishantering och hävdar att de inte har kontaktat Littorins barn som han påstår. Expressens Thomas Mattsson går så långt att han meddelar att Statsrådsberedningen hävdar att Expressen inte har kontaktat Littorins barn.
- Moderaten Kristina Axén Olin gick till Littorins försvar i P1:s Studio Ett där hon sa att redaktionen hade ringt till hennes barn då hon själv inte svarade i telefon. P1 kommenterade inte detta.
Alla som har varit i politiken vet att det är en mycket cynisk värld. Det handlar till stor del om att ”komma väl ut” i offentligheten så att man vinner nästa val. Det är fel att prata om affärsidéer i politik men i brist på bättre ord kan man säga att politikens affärsidé är att vinna val.
Den uppenbara frågan är därför, vilka är det som krishanterar just nu och varför?
Aftonbladet…
… gör det genom att hävda att de inte har publicerat namn eller bilder på Littorins barn. Lena Mellin skriver att ”På Aftonbladet har vi en mycket strikt policy när det gäller omyndiga. Deras föräldrar måste ge sitt godkännande. Vi intervjuar varken Littorins eller andra pappors barn utan att minst en förälder gett grönt ljus.”
FRÅGA 1: Det är en sak att låta bli att genomföra en intervju men det finns ingen definition på vad en intervju är. Det är så många som oberoende av varandra har vittnat om att deras barn har kontaktats av media och det verkar osannolikt att alla dessa ljuger. Lena Mellin förnekar inte att Aftonbladet har kontaktat Littorins barn.
… Aftonbladet kommer inte att publicera uppgifterna om Littorin i och med att han nu har avgått. Vi kommer därmed inte att få reda på vad det är Aftonbladet har på Littorin.
FRÅGA 2: Är Aftonbladets uppgifter om Littorin verkligen så allvarliga att de kan motivera pressen de har satt på honom och kanske också hans barn?
FRÅGA 3: Aftonbladet hade inte samma princip när det gällde Lars Danielsson som avgick på grund av regeringens hantering av tsunamin. Varför ha en annan princip när det gäller Littorin?
Aftonbladet skriver att ”Aftonbladet konfronterade Sven Otto Littorin med uppgifter om ett brott han pekats ut för. I 16 timmar vägrade han att svara på våra frågor – sen avgick han … För några veckor sedan kontaktades Aftonbladet av en person som hade uppgifter om ett brott arbetsmarknadsministern påstods ha begått … Aftonbladet har undersökt anklagelserna och dragit slutsatsen att uppgifterna är trovärdiga. Vi har bland annat tillgång till personens dator där uppgifter om ministern finns sparade. ”
FRÅGA 4: Om skäl talar för att en minister har begått brott, hur kan det inte ligga i allmänhetens intresse att få reda på det bara för att ministern avgår innan tidningen hinner publicera?
Sven Otto Littorin…
… vet naturligtvis om han har begått ett brott eller inte. Aftonbladet säger sa ha konfronterat honom med uppgifter om påstådd brottslighet, uppgifter som vi inte kan verifiera. Om det ligger något i påståendet är det inte alls konstigt att Littorin väljer att avgå innan publiceringen sker. Han blir då en mycket mindre belastning för regeringen vilket är av yttersta vikt drygt två månader före ett val.
Signerat Kjellberg, Jan Andersson, Jinge, Ingemar E.L. Göransson, Claes Krantz, Ola Möller, Magnus Fridholm och Stefan Olsson skriver mer.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Politik, Sven Otto Littorin, Media, Krishantering
Tidningen Dagen gör…något konstigt
15 Jun 10
Annonsen som Tidningen Dagen inte vill ta in.
Via HBT-sossen ser jag att tidningen Dagen inte vill ta in en annons från Ekho som är en grupp för kristna HBTQ-personer. I P1 Morgon motiverar tidningens chefredaktör Elisabeth Sandlund beslutet med att annonsen skulle göra många av tidningens läsare upprörda. Hon tycker i stället att kristna homosexuella ska söka själavård som rekommenderar alternativ till att leva ut sin homosexualitet, till exempel celibat.
Det är minst sagt ett häpnadsväckande, men kanske inte så förvånande, påstående och tankesättet strider mot Europakonventionen då Europadomstolen (som inte ska förväxlas med EU-domstolen) har slagit fast att diskriminering på grund av homosexualitet inte är tillåten. Om man lyssnar på Elisabeth Sandlunds uttalanden i P1 Morgon är det tydligt att det är just det som är fallet här.
Enligt Kyrkans Tidnings redaktionsblogg får Dagen presstöd. När det beslutades att Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag (inte min felskrivning, den heter så) skulle få presstöd deklarerade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i Svenska Dagbladet att hon ville se över reglerna för presstöd:
– Presstödets uppgift är ju att främja mediemångfalden och därmed demokratin. Då kan man ju tycka att det är märkligt att en tidning som Nationell idag, som ju har en annan agenda som vi ser det, har fått presstödet.
Jag är tveksam till att ändra reglerna. Presstödet är ett sätt för staten att finansiera tidningar och jag är mycket skeptisk till att staten ska göra det baserat på vad staten tycker är politiskt lämpligt. Men…
… om man nu ska göra det borde man rimligtvis också se över presstödet till Dagen. Det är uppenbart att Dagen också vill diskriminera människor på ungefär samma sätt som Nationaldemokraterna vill. Diskrimineringen må ske på olika grund, även om jag tror att Dagen och Nationaldemokraterna är överens om just det här, men det är ändå en diskriminering som baserar sig på vad en människa är, inte på vad hon gör.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Tidningen Dagen, Media, Medieekonomi, Diskriminering, Nationaldemokraterna, HBT
Spela journalistikbingo
14 Jun 10
Läsare av denna blogg vet hur kritisk jag är till medias rapportering av opinionsundersökningar. Min kritik bygger på två saker:
- Den är så gott som alltid felaktig då rapporteringen nästan aldrig tar hänsyn till att en förändring som ligger inom felmarginalen.
- Den är tråkig. Vad förväntar sig journalisten egentligen att en politiker ska säga när hans eller hennes parti får bra eller dåliga resultat i opinionsundersökningarna?
Jag tror att det finns ett enkelt skäl till den allt mer omfattande rapporteringen om opinionsundersökningar. Det är lätt att göra, väldigt lätt. Man har några exakta siffror som man kan slänga i ansiktet på en partiledare och prata om i några minuter. Det kräver väldigt lite tid, det kräver ingen som helst research och man har en tydlig dramaturgi och konfliktlinje.
Så därför…
… kan vi ha lite kul mellan alla ”det avgörs på valdagen” som vi har hört till leda. Tryck på bilden nedan och ladda ner din egen bingobricka som PDF-fil. När du hör en ge något av svaren på brickan så sätter du ett kryss i rutan. Fem i rad vinner.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Journalistik, Media, Opinionsundersökningar, Politik, Valet 2010
Frilansrekommendationen
10 Jun 10
Redaktören: Låt oss prata pengar, hur mycket vill du har för det här?
Jag: Jag jobbar enligt Journalistförbundets frilansrekommendation som är 850 kronor i timmen plus moms.
Redaktören: 850 i timmen? Herregud, du måste ju vara miljonär! Vänta ska jag hämta miniräknaren … 850 kronor i timmen i åtta timmar gånger 22 dagar per månad blir … Du har en månadslön på 149.600 kronor!
Jag: Jag skulle ha haft det om jag kunde fakturera alla månadens timmar men det är det ingen frilans som kan.
Redaktören: Då kanske ni skulle jobba lite hårdare.
Jag: Vad tycker du är rimligt?
Redaktören: Till F-skattare betalar vi 3.000 kronor plus moms per dag.
Jag: OK, då ska jag räkna lite (jag plockar fram min miniräknare för jag var förberedd på att detta skulle komma). 3.000 kronor per dag gånger 22 dagar per månad blir … 66.000 per månad. Jag undrar hur många det är som tjänar så mycket på er tidning.
Redaktören: Det går inte att göra den jämförelsen.
Jag: Du gjorde ju just det när du räknade ut att jag tjänar nästan 150.000 i månaden.
Redaktören: Ja men det är vad vi betalar.
Ovanstående är ett ungefärligt samtal som jag hade för ett dagar timmar sedan. Det är taget ur minnet så det är inte ordagrant men det var ungefär så det lät. Jag har råkat ut för det några gånger, både från redaktörer och från kompisar som nästan alltid reagerar när de får reda på hur mycket jag kostar. De tror att jag är rik som ett troll.
Så här är det…
… jag har egen firma så jag betalar in de sociala avgifterna själv. Om du är anställd gör din arbetsgivare det åt dig, du ser aldrig de pengarna men de är ändå en kostnad för din arbetsgivare. De 850 kronorna för en F-skattare motsvarar ungefär 570 kronor för en anställd. Efter det dras den vanliga inkomstskatten som alla betalar.
Ingen frilans kan fakturera för alla timmar på en månad. Några delar av företagandet är kvittoredovisning, idéer som inte håller, bygga hemsida, momsredovisning, fakturering och bokföring. Det är naturligtvis ingen redaktion som ska betala för timmarna som jag redovisar moms, ett jobb som ändå måste göras.
Jag som frilans har dessutom kostnader som en anställd inte har. Om några veckor ska jag åka till Stockholm och träffa en person som kanske ska vara med i en film, en ren tjänsteresa. Om jag hade varit anställd hade arbetsgivaren köpt tågbiljetten men jag är inte anställd så då får jag köpa den själv. Om personen i fråga väljer att inte vara med i filmen har jag kastat pengarna i sjön.
På bilden ser du saker som jag har köpt till mitt företag. Om jag hade varit anställd på en redaktion hade min arbetsgivare betalat för utrustningen men så är det inte för mig, jag måste betala allt själv. Förra året köpte jag utrustning för:
Filmkamera: 32.700
Kameraväska: 1.490
Extern videomikrofon: 1.095
Dator inkl. programvara: 11.000
Systemkamera inkl.väska, batterier och laddare: 8.800
Skrivare: 888
Batteriladdare: 469
Resekostnader: Ungefär 1.400
Hemsidedomän: 160
Papper till skrivaren: 169
Kuvert: Ungefär 100
Frimärken: Ungefär 300
Extern hårddisk för backup och att flytta stora filer: 1.100
Summa: 59.671 kronor
De 850 kronorna som jag fakturerar per timme ska alltså räcka till:
- Sociala avgifter
- Utrustning
- Tiden jag inte kan fakturera för, till exempel när jag skickar fakturor eller köper bläckpatroner till skrivaren.
- Övriga kostnader, till exempel resor, telefonräkningar och Internetuppkopplingen.
- Semesterersättning
- Min lön
Det är därför frilansrekommendationen är som den är. Den bygger på att en frilans inte kan fakturera för månadens alla timmar och att vi måste köpa utrustning själva men att vi ändå ska kunna ha lika hög lön som en anställd efter att alla kostnader är betalda.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Media, Frilansrekommendationen, Frilansjournalist, Journalistförbundet
Medieekonomi
Självklart ska hon vara sommarpratare
9 Jun 10
Sveriges Radio har presenterat årets sommarpratare och Annika Östberg är en av de utvalda. Något som har ifrågasatts med motiveringen att det är fel att ge en polismördare utrymmet och äran som det innebär att vara sommarpratare.
Jag tycker att Sveriges Radio har gjort ett utmärkt val i Annika Östberg. Hon är intressant för det finns vad jag vet ingen nu levande svensk som har suttit inlåst så länge i ett utländskt fängelse. Jag har läst och sett intervjuer med henne och kan konstatera att hon är en mycket verbal och intelligent berättare. Det är naturligt att en publicist som Sveriges Radio tar hänsyn till sådant när de väljer ut sommarpratare.
Så till sakfrågan, är det lämpligt att upplåta sändningstid till Annika Östberg trots det hon har gjort sig skyldig till? Jag menar att det är det för ett humant och civiliserat samhälle måste ge sina medborgare en chans att komma tillbaka efter att han eller hon har sonat sitt brott. Annika Östberg har varit fängslad sedan 1981, mycket längre än om hon hade begått samma brott i Sverige.
Det är dags att gå vidare och ge henne en andra chans. Den 8 augusti sitter jag vid radion och lyssnar på vad hon har att säga.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Sveriges Radio, Sommar i P1, Annika Östberg, Media.
Riksdagen på väg att försvåra journalisters granskning
7 Jun 10
KU håller på att behandla regeringens förslag till kreditupplysningslag. Via Anna Serner ser jag att debatten som jag har missat helt pågår, jag skyller på att jag är slutskedet av att formge en tidning.
Regeringen vill göra inskränkningar i rätten att göra kreditupplysningar. Justitieminister Beatrice Ask tycker att det är för enkelt att gå in på nätet och göra kolla sin grannes ekonomi. Det kan man i och för sig göra men det kostar en del pengar vilket torde skrämma bort många. Om man vill göra det gratis kan man gå till sitt lokala skattekontor.
Problemet med regeringens resonemang är att det också drabbar journalistiska granskningar. Vi skulle i och för sig kunna gå till Kronofogdemyndighetens kontor med långa listor över politiker och be och få se om de har betalningsanmärkningar. Kronofogdens personal skulle göra jobbet åt oss men frågan är om det är särskilt effektivt med tanke på att vi kan göra det själva om det finns tillgängligt på nätet.
Kreditupplysningar är en del av den svenska öppenheten och det är både märkligt och faktiskt lite vågat av regeringen att ifrågasätta den under ett valår. Den svenska öppenheten gjorde att Magnus Ljungkvist kunde avslöja Maria Borelius höga inkomster, eller att hon skatteplanerade genom att ha ett hus i Falsterbo som ägdes av ett bolag registrerat på Kanalöarna.
Speciallagstiftning för journalister?
Några gånger har jag visat för vänner hur man gör när man ska hitta information om människor. Varenda gång har jag fått frågan om det är speciella verktyg som journalister har tillgång till vilket det alltså inte är. Jag förstår inte varför en särskild yrkesgrupp ska ha tillgång till material som andra inte har. Det blir extra komplicerat när yrkesgruppen ”Journalist” är mycket svår att definiera för vad är en egentligen en journalist?
När frågan diskuterades i TV4 (se klippet nedan) mellan Beatrice Ask och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson sa han att det är definierat i andra paragrafen i grundlagen, jag antar att han menade Yttrandefrihetsgrundlagen. Det är minst sagt en sanning med modifikation.
Där regleras att man har rätt att ge information till någon om det syftar till en publicering i radio eller TV utan att behöva ståta med sitt namn, det rör sig alltså om meddelarfriheten. I tryckfrihetsgrundlagen finns en liknande formulering för tidningar. Det är inte en juridiskt vattentät definition av yrkesgruppen ”Journalist”.
Jag är mycket skeptisk till att statsmakterna begränsar människor rätt att ta del av allmänna handlingar och det blir bara fel om man ska ha speciella regler för oss journalister.
Thomas Mattsson har bloggat bra om frågan här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Kreditupplysningslagen, Offentlighetsprincipen, Journalistik
Om vikten av att vara först
5 Jun 10
Precis som alla andra som spelar i band finns jag på Myspace, här och här. Myspace visar tydligt varför det är viktigt att vara först med en idé, om man är först och får alla att haka på kan man nämligen vara hur kass som helst. Folk kommer att vara kvar ändå för det är ju ”där alla är så då måste vi också vara där”.
Dåliga saker med Myspace är:
- De har en begränsning som gör att man inte får ladda upp låtar som väger mer än sex megabyte. Man får ladda upp tio låtar á sex megabyte, totalt 60 megabyte. vilket skapar problem för alla som spelar musik med lite längre låtar. En lösning vore att ta bort gränsen per låt och ha en begränsning för vad man får ladda upp sammanlagt. De skulle kunna sätta gränsen till 60 megabyte så slipper de skaffa mer utrymme.
- Det är i princip omöjligt att göra en snygg sida. Det grafiska är mycket begränsat.
- Man kan inte lägga musik på en annan server och länka den så att den hamnar i spelare på Myspace.
Men, kanske du säger, om du tycker det är så dåligt så lämna Myspace. Tja, svarar jag, det skulle jag gärna göra men det är ju där alla är.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Myspace, Musik
Idoldöden är inte så konstig
1 Jun 10
Aftonbladet skriver att karriären för gamla Idol-deltagare oftast inte lyfter efter programmets slut. Agnes Carlsson lyckades. Darin, Kevin Borg och EMD också om man tänjer lite på begreppet ”lyckas” men sedan är det inte så mycket mer.
Jag gillar programmet och jag har inte missat många avsnitt genom åren. Trots det är jag inte ett dugg förvånad över idol-döden, det är nämligen dramaturgin som gör programmet populärt, inte musiken.
Dramaturgin blir bra när någon som tror att han/hon är guds gåva till musiken visar sig vara kass och den blir ännu bättre när en osäker och blyg person som tvivlar på sig själv visar sig vara … om inte guds gåva till musiken så åtminstone något åt det hållet. Det är en dramaturgi som verkligheten i musikindustrin inte kommer närheten av för där handlar det om två enkelt definierade saker: extrem konkurrens och förmågan att beröra.
Deltagarna i Idol misslyckas oftast med båda dessa. I programmet får de en fantastisk plattform för marknadsföring, TV-tid på bästa sändningstid, och då är det naturligtvis inga större problem att hävda sig i konkurrensen. Det försvinner när sista avsnittet är sänt.
Det andra, förmågan att beröra, är lika enkelt att skriva som det är svårt att genomföra. Håkan Hellström sjunger så falskt att det kryper i kroppen på mig men ingen kan ta ifrån honom att han är en underhållare som sprider glädje. Han har en egen identitet som har gjort honom till en av Sveriges mest populära artister.
Idol-vinnarna har ingen egen identitet alls. När finalen är avklarad ska vinnaren spela in sång över färdigskriven och redan inspelad musik. Det är så långt ifrån Håkan Hellström som man kan komma för det står inte för något annat än att tjäna pengar och det har ingen egen identitet. Det kanske ger en placering på någon försäljningslista men det ger i ärlighetens namn inte särskilt mycket med tanke på hur många som har legat där genom åren.
Intressant? Läs vad andra har skrivit om Idol, Musik
Är det bara jag…
17 Mar 10
… som skrattar så jag gråter när jag ser det här? Titta och njut och ge det åtminstone 40 sekunder så att du förstår vad det handlar om.
Niclas Strandh på Strand.Digital Pr har skrivit mer om varför det är så bra och jag har inget att tillägga.
Kanske årets sämsta mediestrategi
16 Mar 10
Djurgårdens IF har en mycket märklig mediestrategi och jag förstår i ärlighetens namn inte vad de vill uppnå. De har beslutat att inte låta skrivande journalister få se deras hemmapremiär mot Helsingborgs IF i fotbollens allsvenska.
Det är sedan tidigare bestämt att matchen ska spelas inför tomma läktare som ett straff för våldet i matchen mot Assyriska Föreningen i höstas då några av Djurgårdens supportrar stormade planen och slog ner en av Assyriskas spelare.
De som känner mig vet att jag älskar fotboll. Däremot hatar jag när supportrar ställer till det för den förkrossande stora majoritet av supportrar som vill se fotboll och lida eller glädjas tillsammans med sitt lag. Det är rimligt att Svenska Fotbollförbundet tar våra intressen till vara och reagerar när det uppkommer våld på landets arenor.
En av de få sanktionsmöjligheter som förbundet har är att låta lag spela inför tomma läktare, det innebär ett stort ekonomiskt avbräck för föreningen som förlorar biljettintäkter. Det kan förhoppningsvis också leda till en självsanering i supporterkretsar.
Djurgårdens agerande stärker möjligen varumärket gentemot vissa supportrar men det spelar i ärlighetens namn inte så stor roll, de går på matcherna ändå. Djurgården hade chansen att markera mot våldsverkare men de väljer att sitta och sura när Fotbollförbundet reagerar. Mycket klantigt.
Lars Johansson, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Aftonbladet skriver mer.
Bloggar om Fotboll, Dif, Djurgården, Läktarvåld, Kommunikation, Allsvenskan, Media och annat Intressant.
Om du älskar Public Service…
13 Mar 10
… måste du rimligtvis reagera nu. Public Service bygger bland annat på ett oberoende från alla kommersiella intressen. Nu är Agneta Dreber föreslagen att bli ny ordförande i Sveriges Radio, ett uppdrag som hon ska ha samtidigt som hon är VD för branschorganisationen Livsmedelsföretagen som skriver på sin hemsida att syftet med organisationen är:
…en viktig roll i bevakningen av medlemmarnas intressen i olika för livsmedelsbranschen gemensamma branschfrågor. Därför verkar Li aktivt både nationellt och internationellt genom att skapa opinion, informera beslutsfattare, fungera som remissinstans, bevaka omvärlden, informera om och tolka regler, skapa branschöverenskommelser, mm.
Det är jag som har markerat det feta i citatet ovan.
”Skapa information” och ”informera beslutsfattare” är en omskrivning för lobbyism. Vi ska alltså ha en lobbyist som ordförande i det oberoende företaget Sveriges Radio. Det är mycket märkligt.
Bloggar om Sveriges Radio, Public Service, Regeringen, Kulturpolitik, Media och annat Intressant.
Kartellen som inte fungerar
12 Mar 10
För en tid sedan hade jag en intressant mejlkonversation med en förtroendevald i Journalistförbundet. Det gällde den ekonomiska situationen för frilansar.
Facklig organisering bygger på att de anställda går samman och lovar varandra att inte sälja sin arbetskraft till ett lägre pris än vad de har kommit överens om. Om man lägger till en A-kassa som gör att en person har råd att tacka nej till ett erbjudet arbete med skamlön kommer lönenivån att hållas uppe. Det är utan tvekan en kartell och personligen gillar jag den. Problemet i journalistbranschen är att den inte fungerar.
När jag arbetade i sjukvården visste jag att ingen skulle acceptera en lön som var lägre än den som fanns i kollektivavtalet. Jag visste att jag inte skulle förlora på att kräva en anständig lön.
Journalistförbundets frilansrekommendation, som inte är reglerad i kollektivavtal, är långt ifrån allena rådande i prissättningen. JMG (institution vid Göteborgs universitet som utbildar journalister) ringer varje år till flera hundra svenska tidningar och frågar hur mycket de betalar frilansar, undersökningen som gjordes på min sista termin där visade att bara 333 av de tillfrågade tidningarna betalade enligt frilansrekommendationen.
Jag önskar att jag var ståndaktig och kunde säga att jag minsann aldrig har sålt mig för priser under frilansrekommendationen men så är det inte. Jag har bjudit under för jag vet att om jag tackar nej till jobbet står det en lång kö av journalister som är villiga att acceptera den sämre lönen. Det är ett typiskt exempel på fångarnas dilemma och jag måste ju ha mat på bordet.
De flesta av oss frilansar är egna företagare och vi kan inte strejka. Det vi däremot skulle kunna göra är att upprätthålla kartellen genom lova varandra att inte sälja oss för billigt. Det kommer förmodligen inte att ske men håll med om att det vore fint.
Bloggar om Svenska Journalistförbundet, Frilansrekommendationen , Fackligt , Media och annat Intressant.
Voddlers fiasko
12 Mar 10
Tänkte skriva något om Voddler med tanke på att det funkar så j*¤vla dåligt men så upptäckte jag att Kulturbloggen redan har formulerat mina tankar.
I ett pressmeddelande säger Warner Bros VD Lars Håkansson att han är imponerad över lättillgängligheten i programmet. Det må vara hans uppfattning men själv är jag riktigt fascinerad över hur dåligt Voddler funkar. Jag har installerat det på två datorer men jag har inte lyckats se någonting. Jag är i och för sig inte en del av teknologernas avant garde men det måste man väl inte vara för att få en påstått enkelt tjänst att fungera?
Bloggar om Voddler och annat Intressant.
Yttrandefrihet betyder inte ”att djävlas”
11 Mar 10
I början av 90-talet när jag gick i gymnasiet kom några nazister till min skola och la en folder om förintelsen i alla 1.200 elevers skåp. Det var en flera sidor lång genomgång som i punktform la fram ”bevis” för att förintelsen aldrig hade ägt rum. Jag minns att den var mycket genomarbetad och att det var mycket i den som lät rimligt, jag kunde ju ingenting om kemikalier och annat som användes i nazisternas koncentrationsläger. Jag tvivlade aldrig på att förintelsen hade ägt rum men det var som sagt några saker som lät skumma.
Tack och lov reagerade lärarna på skolan direkt. Innan dagen var slut hade alla elever fått en genomgång av folderns argument. Lärarna gick igenom hela häftet och pekade ut bristerna, felaktigheterna och de rena lögnerna. Sedan visade de alla bevis för att förintelsen hade ägt rum och när lektionen var slut var det ingen i min klass som trodde på det som stod i häftet. Bevisen var förkrossande, förintelsen hade ägt rum.
Det här ett av mina starkaste minnen från gymnasiet och mina lärares mycket viktiga genomgång kom för att vi har yttrandefrihet i Sverige. Yttrandefriheten gjorde att nazisterna fick sprida sina stolligheter på ett sätt som de kanske inte hade gjort om det var förbjudet. Den gjorde att vi fick höra motargumenten.
Jag har en syn på yttrandefrihet som är evolutionär. Låt nazister sprida sina dumheter och låt oss andra bemöta dem. Om vi tror på våra argument borde vi inte ha några problem att övertyga andra om att förintelsen ägde rum. I många länder är det förbjudet att förneka förintelsen men tro inte för ett ögonblick att de saknar förintelseförnekare. Deras åsikter gror i det fördolda och vanligt folk får mycket sällan eller aldrig höra motargumenten.
Yttrandefriheten och Lars Vilks
Jag har inte hört någon seriös debattör ifrågasätta Lars Vilks rätt att rita teckningen han har ritat. Jag tänker inte gå in på motiven till varför han har ritat teckningen för det blir vara spekulationer.
Däremot skulle jag aldrig ha ritat teckningen själv. Jag har många vänner som är religiösa. De beskriver sin religiositet som en djupt personlig känsla. Ingen av dem tror på sin respektive religions skapelseberättelse men de säger att de har en känsla att det finns en högre makt och att denna känsla genomsyrar hela deras liv. Det har jag mycket stor respekt för.
Därför tycker jag att det är väldigt onödigt att häckla dem genom att framställa en viktig person, i det här fallet Muhammed, som en hund. Visst, det är tillåtet men vad är poängen med att göra det? Man måste inte förolämpa folk bara för att det är tillåtet.
Bloggar om Lars Vilks, Islam, Yttrandefrihet, Rondellhund och annat Intressant.
Hur skulle Moderaterna annars göra?
5 Mar 10
Moderaterna har dokumentet ”Nya moderaterna – En guide till nya moderaternas utseende” slagit fast hur de vill att de ska uppfattas. Det är i ärlighetens namn inte konstigt alls men ändå har det uppstått en diskussion.
Enligt ett rykte (som jag inte tänker ägna en sekund åt att försöka få bekräftat för så viktigt är det inte) har Moderaterna plockat ner dokumentet från sin hemsida efter diskussionen om hur Moderater bör klä sig. Du hittar dokumentet hos Moderaterna i Jönköping. Om du inte orkar läsa kan jag upplysa dig om att ett stycke på en av de 32 sidorna handlar om kläder. De andra sidorna handlar om typsnitt, färger och allt annat som hör en grafisk profil till.
Partierna verkar i en miljö där bilden av dem betyder allt. Moderaterna har gjort eller håller på att göra sig själva folkligare och komma bort från stämpeln som ett parti för rika. Man kan tycka vad man vill om det men det är deras ambition. När de nu vill det är det väl inte så konstigt att de uppmanar sina företrädare att deras kläder ska vara ”vardagliga”. Jag vågar lova att om Socialdemokraterna upptäckte att alla deras företrädare gick klädda i flanellskjortor så fort de visade sig skulle de göra samma sak.
Aftonbladet skriver mer.
Bloggar om Moderaterna, Valet 2010 och annat Intressant.
Överraskande om polisen
5 Mar 10
Jag hörde just på Ekot att Rikspolisstyrelsen ska lägga fast regler för polisers användande av sociala medier. Det är ett problem att poliser skriver om förundersökningar på nätet. Polisens kommunikationschef i Jönköpings län Anders Hagquist säger att ”Det kan vara olämpligt vad gäller uppgifter kring exempelvis en pågående förundersökning.”
Det är väl det minska man kan säga. Om de upptäcker att poliser lägger ut material om förundersökningar på nätet så hoppas jag att polisen gör mer än att ta fram regler för hur de ska använda sociala medier.
Om du har sett något exempel på poliser som lägger ut material om förundersökningar får du gärna höra av dig. Mitt telefonnummer är 0706-83 22 03 och din anonymitet garanteras enligt svensk grundlag.
Boken är släppt
4 Mar 10
Efter mycket arbete och förberedelser den senaste veckan har min bok nu blivit släppt. Jag var uppe i Stockholm i går på releasefesten, en trevlig tillställning på Röda Rummet med gamla och nya vänner.
Tack alla ni som kom dit.
Under samtalen vi hade om social medier kom jag på mig själv flera gånger med att tänka att ”fan, det skulle jag ju haft med om jag hade vetat det när jag skrev den”. Den samlade kompetensen när det gäller sociala medier är enorm och det märktes i går.
Jag hoppas att de politiska partierna, särskilt på lokal nivå, förstår att det är något som har hänt och att de inte kan köra i samla hjulspår som de alltid har gjort. Första- och andragångsväljarna är fler än någonsin i valet i höst och om partierna vill nå dem måste de tänka om. De måste sluta se Facebook, bloggar och Twitter som ytterligare ett sätt att ”få ut sitt budskap”, en fras som jag har hört och läst rätt många gånger när jag har pratat med partiföreträdare och läst deras planer om hur de ska hantera sociala medier i valrörelsen.
Här kommer det ett utdrag:
Kapitel 2 – En berättelse om att såga ner en piedestal
Tänk dig att du är på en fest. Du står där med ett glas i handen och humöret är på topp. Du pratar om allt möjligt med kompisar till höger och vänster och det är en kanonkväll.
Du och en grupp människor står i en ring och pratar med varandra och en man glider fram över golvet och ansluter sig. Ni öppnar upp ringen lite så att han kan komma in. Allt annat vore oartigt och det här är ju en trevlig tillställning.
Efter några minuter börjar mannen prata. Han pratar om sitt jobb, om sina tankar och åsikter och han bryr sig inte det minsta om vad de andra i sällskapet säger. Han pratar oavbrutet, han är i och för sig berest och han har ett ovanligt jobb så han har en del intressanta saker att berätta men allt handlar om honom. Det är han, han och han hela tiden. Det är tre saker som utmärker honom: han är lång, han pratar halländska och han är utrikesminister.
När Carl Bildt var statsminister i början av 90-talet gjorde han ett stort nummer av att han skickade ett mejl till USA:s president Bill Clinton. Enligt Carl Bildt själv var det första gången en regeringschef skickade ett mejl till en annan regeringschef. Jag vet inte om det är sant men det var vad han sa samtidigt som han pratade vitt och brett om hur viktigt det var med IT. Han skickade ett mejl över Atlanten som kom fram direkt, det var ju helt fantastiskt!
Detta var innan Jonas Birgersson och andra IT-pionjärer hade slagit igenom så Internet var väldigt nytt. I valrörelsen 1994 pratade massa politiker om IT men det var ingen som riktigt visste var det för något. Utom att det var hett och att det var ”framtiden”.
Carl Bildt var het, han hängde med och han var uppkopplad. Sedan dess har han haft ett rykte om sig om att ligga i framkant när det gäller kommunikation på Internet. Han har drivit bloggen ”Alla dessa dagar” sedan februari 2005.
OK, jag håller med om jag kanske är lite taskig mot Carl Bildt. Jag tror inte att han skulle uppföra sig så på en fest men det är faktiskt så han uppför sig på sin blogg. Han är en mycket flitig skribent där och ofta skriver han flera inlägg per dag. Problemet är att det inte har ett dugg med sociala medier att göra.
Sociala medier handlar om tvåvägskommunikation där jag skriver något, du kommenterar, jag svarar och så har vi ett samtal. Man kan kommentera Carl Bildts inlägg. Jag har gått igenom en stor del av bloggen och med risk för att jag kan ha missat något så svarar han aldrig.
Det rör sig alltså inte om ett samtal, det är en envägskommunikation där Carl Bildt får prata ensam och ostört. Det händer att man träffar sådana personer i det verkliga livet och de förknippas ofta med begrepp som självupptagna, uppblåsta, tråkiga eller pompösa.
Det händer att högt uppsatta politiker försöker ge sig ut i sociala medier. Några av dem är riktigt bra, andra är som Carl Bildt men de flesta är faktiskt ganska dåliga.
Gudrun och Göran
Gudrun Schyman och Göran Hägglund är bra, riktigt bra (på sociala medier, politiken får du köpa en annan bok om). Jag har testat dem några gånger på mikrobloggen Twitter, jag har ställt frågor till dem och de har alltid svarat inom ett par timmar. De har verkligen förstått att sociala medier handlar om att man är social.
Mona Sahlin…
… är en av de dåliga. Hon finns på Twitter och fråga mig inte varför. Den 15 december 2009 skrev hon
”Valet 2010 blir ett vägval – skickar just en debattutmaning till Reinfeldt – det är dags att få ut moderaterna på plan”
Sedan hände det inget på över en månad och den 20 januari 2010 skrev hon:
”Viktig partiledardebatt idag. Vår politik för fler jobb står mot regeringens politik för ökade klyftor. Det blir valets huvudkonflikt.”
Mona Sahlin gör två fel som många politiker gör. Det första är att det inte är envägskommunikation och det andra är att det inte är särskilt aktivt. Det är ett kardinalfel att låta det gå mer än en månad mellan inläggen.
Carl Bildt
Jag har nu ägnat inledningen av ett kapitel till att såga Carl Bildts blogg men jag måste ändå ge honom en eloge. Han har en blogg och det händer saker på den. När han blev utrikesminister var många, bland annat jag själv, nyfikna på om han skulle fortsätta blogga. Kan en utrikesminister verkligen göra det? Hur skulle det som skrevs där tolkas? Var det Carl Bildts personliga åsikter eller var det regeringens officiella politik som kom till uttryck där?
Carl Bildt fortsatte att blogga precis som innan han blev utrikesminister. Han fick lite kritik men det brydde han sig inte om.
Problemet med bloggen är att den har blivit som hans privata insändarsida där han aldrig blir refuserad och dagbok. Vi kan läsa vad han tycker och vad han gör på dagarna. Det behöver i och för sig inte vara fel men det är inte det som är tanken med sociala medier.
Det handlar inte bara om att få ut ett budskap
De politiska partierna har förstått att sociala medier kan spela roll i valrörelsen 2010. De har börjat göra planer och lägga upp strategier för hur de ska använda dem. Jag har läst ganska många av dessa planer från flera partier på regional nivå och jag har tappat räkningen på hur många av dem som ser sociala medier som ett sätt att få ut sitt budskap. Så gott som alla glömmer det viktiga med sociala medier, att det är socialt.
Om man vill bli framgångsrik ska man göra som Göran Hägglund och Gudrun Schyman. De tar sig tid, de samtalar och de ger personliga svar. De får det att fungera som ett cocktailparty, du säger något, jag svarar, du svarar på det, en tredje person ger sig in i diskussionen o.s.v.
Jag är ganska säker på att Gudrun Schyman och Göran Hägglund når människor som de skulle ha svårt att nå på annat håll.
Jämför det med Mona Sahlin vars texter på Twitter är förutsägbara och i ärlighetens namn rätt tråkiga. Vem är överraskad över att hon är emot Moderaterna?
Bloggar om Sociala medier, Valet 2010 och annat Intressant.
Facebook fällde Unsgaard
26 Feb 10
Jag läser på Riksdagsrummet att statsministerns pressekreterare Edvard Unsgaard har blivit omplacerad. Han lämnar statsrådsberedningen och blir i stället politiskt sakkunnig hos migrationsminister Tobias Billström.
Det är svårt att se det som något annat än en petning på grund av hans bajs-historia på Facebook för ett par månader sedan. Enligt Riksdagsrummet har Fredrik Reinfeldt tvingats tona ner pratet om arbetslinjen efter fadäsen, det som har varit en av hans huvudnummer sedan han blev vald till Moderaternas partiledare.
Jag hoppas att detta inte leder till att partierna försöker reglera sina företrädares användare av sociala medier som Sveriges Radio har gjort.
Bloggar om Sociala medier, Facebook, Moderaterna, Edvard Unsgaard och annat Intressant.
… och nu lite snusk
25 Feb 10
Ibland blir jag lite förvånad över vad som anses snuskigt och stötande. Nu är det tydligen kärlek mellan kvinnor.
Inför presidentvalet 2008 gjorde Barely Policital låten ”Crush on Obama” där Obama Girl sjöng ut sin kärlek för … ja, Barack Obama. Jag har med ett avsnitt om henne i min kommande bok som jag håller på att formge just nu så jag surfade runt lite och hittade ett ”svar” från Hillary Clintons supportrar.
Hot4Hill är en ung kvinna som sjunger ut om sin kärlek till Hillary Clinton (se videon nedan) och det är kanske inte så konstigt att Hillary-supportrar gjorde ett svar på Obama Girls väldigt framgångsrika låt. Det konstiga är att denna hyfsat oskyldiga video kräver att man loggar in på sitt konto på Youtube för att man ska kunna se den, Youtube säger nämligen att ”Detta videoklipp kan vara olämpligt för minderåriga”. Ja, det är lite lättklätt men i ärlighetens namn så visar de värre grejer på MTV varje dag.
Kan det vara så att det anses stötande för att det är en kvinna som sjunger om sin kärlek till en annan kvinna?
Signerat Kjellberg skrev mer om det för några år sedan.
Bloggar om Homosexualitet, Obama Girl, Youtube och annat Intressant.
SJ:s uppnådda PR-mål
23 Feb 10
SJ har lyckats med ett PR-trick om sin försämrade resegaranti.
Tidigare gällde att man fick tillbaka hela biljettkostnaden om förseningen var större än 20 minuter per rest timme. Om en resa som normalt tog två timmar blev 40 minuter försenad fick man resecheckar som motsvarade värdet på biljetten man hade köpt. Så är det inte längre.
EU har antagit ett direktiv som har inneburit en försämring för oss i Sverige. Som vanligt i EU-sammanhang rör det sig om miniminivåer där ingen får vara sämre men den som vill får vara bättre. Det är alltså inte EU:s fel att resegarantin har försämrats för SJ hade kunnat ha kvar de gamla reglerna om de hade velat. Men…
… SJ var snabba och anpassade sig så villkoren försämrades. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag de senaste dagarna har hört representanter från SJ säga olika varianter av ”vi följer det EU-direktiv som finns” men jag undrar helt enkelt:
- Varför har SJ försämrat resegarantin?
Bloggar om SJ, Resegarantin och annat Intressant.